Jag tror det var Karin Boye som skrev att ”det är resan som gör mödan värd”. Det stämmer ganska bra det tycker jag. Resan i detta fall syftar på resan mot att bli bäst i världen i skidorientering. En ”resa” som i mitt fall tog många många år och massvis med träningstimmar. Men som också gett mig så otroligt mycket positiva saker. Som överskriften antyder så kanske jag nu är inne på min sista ”resa”, mot VM i Norge i februari. Ett mästerskap som mycket väl kan vara slutpunkten på min karriär.
Jag har massvis med härliga minnen från min karriär. Som t.ex. när vi var och körde världscup i Khystym i Ryssland, fortfarande det värsta stället jag varit på men ändå en resa jag inte vill ha ogjord. Resorna österut har ofta varit minnesvärda trots diverse problem såsom t.ex. denna bussresa i en allför liten buss i Ryssland
Eller den i Bulgarien som tog en väldans tid och där vi hann spela en 52 omgångars kinapoker, sista timmen i mörker med pannlampa!
Jag har också varit på några riktigt fina platser, eller vad sägs om träningsläger i Österrike!
Eller när vi var i Japan och skulle köra VM, och lyckades utklassa norskarna på cowboyspel
Och försökte äta med pinnar…
Finaste platsen som mitt skidorienterande fört mig till är ändå Lake Tahoe, Kalifornien, USA. Vilket ställe och vilken natur. Johan och Kajsa njuter här av utsikten på en av alla grymt fina träningsrundor.
Många härliga platser som besökts men inte minst har jag fått göra ”resan” med ett grymt härligt gäng. Hoppas sista? resan slutar med pricken över i och ett svenskt VM guld i herrstafetten.