Vasaloppet 2017 – 135:a

Årets Vasalopp blev inte riktigt som jag tänkt mig. Början av loppet var dock bra och att uppleva en Vasaloppsstart är alltid mäktigt! På min vandring till starten från boendet 2 km norr om startgärdet går jag förbi backen upp från vägövergången. Ser att det finns 6 spår, alla ganska långt till vänster. Till höger är det inga spår, men 6-8 meter brett och pistat. Detta tillsammans med att det ligger mycket nysnö i startspåren gör att jag ändrar min starttaktik som jag haft alla andra år jag åkt. Då har jag stått långt till vänster, där det varit relativt enkelt att avancera på startgärdet, fram till första backen. Enda nackdelen med denna taktik är att jag upplevt att det blivit väldigt trångt i vänsterkanten i början av backen. Denna gång vill jag inte riskera att bli stängd utan väljer att stå ganska långt till höger i starten, trots att det står 5 personer före i mitt spår. Detta för att ligga till höger när backen börjar och inte riskera att bli stängd utan kunna köra mitt tempo uppför backen. Detta funkar perfekt, har fritt spelrum upp i backen och halvvägs upp är jag nog 25-30 nånting. Hinner tänka att detta kommer bli en bra dag. 10 minuter senare inser jag att detta inte alls kommer bli en bra dag! Uppe på myrarna har jag jättesvårt att hänga med de jag åker ihop med. Tappar klunga på klunga och inser att glidet inte är helt hundra. Kämpar på så gott det går men när klungan med Britta Norgren glider ifrån mig ner mot Tennäng efter knappt 3 mil tappar jag sugen ännu mer. Kommer dock en stor klunga mellan Risberg och Evertsberg som jag lyckas hänga med. Går ganska bra här ett tag, men blir tyvärr tvungen att stanna och kissa strax innan Oxberg, känns som det tog 10 minuter, i själva verket tog det kanske knappa minuten, men klungan försvann iallafall. Här börjar dock mina skidor gå bättre och bättre, troligen för att det är mycket konstsnö som rivits upp av pistmaskinerna. Spåren är nästan lite isiga. Så nu vänder trenden och jag börjar plocka åkare efter åkare, tyvärr får jag göra mycket av jobbet själv men lyckas plocka nästan 50 pers från Oxberg och in till Mora, så det får jag ändå vara nöjd med!

Sammantaget inte helt nöjd med placeringen. Är mycket bättre tränad i år jämfört med i fjol, men får en sämre placering. Mycket som ska klaffa för att det ska bli bra och tyvärr så har jag inga bra långloppsskidor. De jag hade ifjol fick jag lämna tillbaka och i år fick jag låna ett par av Peltonen. Var ju inte tänkt att jag skulle åkt Vasaloppet egentligen. Hann testa skidorna under lördagen men det är ju såklart en jättechansning med så lite testning och tyvärr var dom nog lite för hårda för nysnön som låg uppe på myrarna. Även om skidorna var bra, och de funkade ju också finfint där spåren var lite hårdare. Såhär dagen efter känns det lite här och var i kroppen, precis som det ska efter ett Vasalopp!

Inget VM men Vasaloppet istället

Imorgon reser skidorienteringslandslaget till Krasnoyarsk för årets VM. Jag sitter i Sälen och laddar för vasaloppet istället. Blev ju tyvärr inte uttagen till VM detta år, fick nöja mig med en reservplats, men det är ju inte mycket att hänga i julgranen! Att förbundskaptenen endast väljer att skicka fyra åkare är för mig ofattbart korkat, speciellt så som programmet ligger i år. Att jag sedan inte är uttagen bland de fyra är inget att säga om, jag har helt enkelt åkt för dåligt under säsongen. Att det skulle bli svårt att komma med till VM visste jag om innan säsongen, och några tävlingar har jag knappt haft chansen pga av dåliga startlägen. Men de gånger jag verkligen istället haft chansen har jag inte tagit den. Så till sist kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Att få stanna hemma från VM, när liksom det roliga ska börja är ju såklart inte alls kul, speciellt som jag ändå tror att formen är ganska bra nu, lagom till VM!

För att citera en gammal landslagskollega: ”så har jag nog åkt min sista skidorienteringstävling på väldigt väldigt länge” Och för svensk skidorienterings framtid hoppas jag det kommer en ny fk som åtminstone är lite intresserad och som pratar med sin adepter åtminstone någon gång emellanåt.